Måndagkväll och en tår i ögat

Såg AMF Pensions (nä, jag är fortfarande inte köpt) reklam inför Holland-Italien ikväll. För mig är den reklamen så jäkla klockren och man känner för grabben som blir gammal och äntligen får en framgång för sin kära förening (låt gå att det handlar om IFK Malmö).

Jag känner igen mig något otroligt och tänker tillbaka på höstdagen 1999 när jag och två övertalade polare tog mina bortresta föräldrars bil och rullade de 30 milen till Göteborg. HIF hade guldläge men med tanke på den tragiska resan till Ullevi året innan vågade ingen ta ut något i förskott. Resten är historia och jag har, precis som grabben i reklamfilmen, fått uppleva det där jag drömde om som liten grabb. Nu drömmer jag om att få känna den där känslan igen...

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Det finns många därute som aldrig har känt eller kommer att känna den känsla som reklamfilmen lyckas förmedla. Jag får ärligt talat en tår i ögat av att se den och jag kan bara beklaga att alla inte får/kan uppleva den där glädjen.

Jag vet att många idiotförklarar känslorna för något så simpelt som en fotbollsförening och det får stå för dem. Själv har jag en underbar familj som jag givetvis värdesätter allra, allra högst. Jag bor i villa, har en volvo men känner samtidigt en enorm förutsättningslös kärlek till Helsingborgs Idrottsförening. Inte kan väl det vara fel?